Träning

Käkar-leker-sover. Så ser livet ut för en liten katt. För oss är det en till sak, - TRÄNING. Varje dag ska det klappas och lyftas och "fjantas" på. Vi tillåter det, för då går människorna fortare. -Man är ju inte dum bara för att man är katt :)
Iaf så verkar de tycka att vi gör framsteg, som de kallar det.Idag låg Morris i knät på Lars, trots att han inte höll fast henne. Så dum blir jag aldrig!

Korkade människor..

Idag var det fotografering igen.. Morris har ju gjort framsteg minsann! Går att lyfta utan handskar. Det har jag tillåtit länge, men inte har det tagits nån bild på det inte. Bara för att jag är snällare.. -Det är slut på det nu. Jag kan oxå visa att jag är en vildkatt! ( kolla händerna på Lars. Det var jag:))

Morris

Tänkte berätta lite om min "broster" Morris.
Hon är mycket mera rädd än jag är för människorna. Så fort nån kommer in i rummet, så morrar hon. När de försöker klappa henne , gör hon utfall med utspärrade klor och spottar, fräser. Det gör inte jag. Jag fräser bara litegrann, mest för att jag alltid gjort så. Tycker det är ganska mysigt att bli ompysslad. Men Morris, hon ger inte upp så lätt. -När vi bodde på katthemmet, brukade vi klättra på burväggarna när vi blev skrämda. Nätet är ju ganska vasst, så Morris skar sig vid en klo. Jourmatte hjälpte henne med att ta bort den lösa klon, så att det blev mycket bättre för henne. Men inte ska ni tro att Morris blev tacksam för det inte! Hon tackade genom att smälla till jourmatte med de friska klorna så att det blödde. Ganska korkat va?! Jag är mycket snällare...:))

Namn

Nu har de gett oss namn. Min broster kallar de Morris, för hon låter som ett riktigt lejon när hon morrar. Jag heter Myran nu, vilket namn va!! Det var tydligen för att jag är liten och ettrig som en myra. Men ändå!!Nåja man får väl finna sig i det. Jag bryr mig ändå inte om de där människorna och deras påhitt. Jag tycker att människor ska låta oss vara ifred. Det räcker att de ger oss mat och gör rent i lådan, annars klarar vi oss själva!

Nya stället inspekterat och godkänt

I natt när det blev lugnt i huset gick vi på upptäcksfärd. Vi hittade ett bra utkiksställe- uppe på gardinsstången! Det är tillräckligt stor plats för en liten katt att ligga på.. På morgonen kom jourmatte in och klappade oss, ja iaf mig. Min syster/ bror ( de var inte säkra hos veterinären) spottar, fräser och gör utfall . Men jag tycker trots allt att det är ganska mysigt att bli kliad på huvudet. De är kanske inte så farliga människorna ändå. -Fast min "broster" säger att jag inte får vara så lättlurad. Människor ska man akta sig för.- Fast jag vet inte om det är sant. Vi får väl se...

Bakgrund om oss

Vi föddes i en hålighet under golvet på handelsträdgården i Ramvik. Där bodde vi med vår mamma i ca 8veckor, tills människor fångade in oss i en fälla och lämnade oss på Öbacka Djurhem. Vår mamma lyckades de inte fånga in.Vi har nu bott där i en vecka. Det är jätteläskigt. Människor kommer hela tiden och pratar med oss, och vill klappa oss. Men det tillåter vi inte. Vi klättrar bara upp för burväggarna, spottar och fräser. Då går de därifrån..
Men idag kom två st och fångade in oss med håv. Fuskigt va?!! Sen stoppade de ner oss i en transportbur och lastade in oss i en bil och åkte med oss till veterinären.
När vi kom dit lyfte de upp oss en och en , och lastade över oss i 2 andra burar som var av nät så vi inte kunde gömma oss. Vi var jätterädda och gjorde allt för att komma loss, men det hjälpte inte. Sen kom veterinären in och de stod och pratade länge, sen fick jag och en av mina syskon en vacc spruta, vi lastades in i transportburen igen och åkte iväg. Mina andra 2 syskon fick stanna kvar...

Nu har vi iaf fått flytta till ett sk jourhem. Vi har ett eget rum ,med mycket mera plats att leka på än på katthemmet. Men än så länge sitter vi kvar i transportburen. Det har hänt lite för många saker idag för att vi ska orka/våga oss ut på upptäcksfärd. Vi väntar nog tills att människorna gått och lagt sig, så att det blir lugnt och tyst och tryggt...

Vildkattungarna

From i morgon kommer nån av 4 st vildkattungar att skriva här om sina livsöden