Nu har de gett oss namn. Min broster kallar de Morris, för hon låter som ett riktigt lejon när hon morrar. Jag heter Myran nu, vilket namn va!! Det var tydligen för att jag är liten och ettrig som en myra. Men ändå!!Nåja man får väl finna sig i det. Jag bryr mig ändå inte om de där människorna och deras påhitt. Jag tycker att människor ska låta oss vara ifred. Det räcker att de ger oss mat och gör rent i lådan, annars klarar vi oss själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar