Julafton!

Idag är det julafton. Och idag hände det!

Lottan har fått ett hem!!!!!!

Vid 12-tiden ringde en kvinna som ville ha mig. Hon bor bara några km härifrån jourmatte, så hon kan hälsa på så ofta hon vill. Jag har ett helt hus alldeles för mig själv, föutom matte förstås.

-Känns bra att säga matte!

Det var nog sant som de andra katterna sa, att julen var något speciellt...

Det här var mitt sista inlägg.Kanske någon annan jourkatt "flyttar "hit och fortsätter att blogga.

Men jag, Lotta, önskar er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

(Håll tummarnaför mig att det funkar med min nya matte och mig, så att jag får stanna där)

Jul

De andra katterna har börjat prata om nåt som heter jul. De säger att det är jättekul, med en massa tomtar och andra roliga saker som människorna hänger upp i fönstren och andra ställen. Det gör de bara för att vi katter ska ha något att leka med. Men sen blir de arga för att vi har sönder saker!
-Där ser ni. Människor kan man inte riktigt lita på!
Jag har iaf aldrig firat jul. I år är första året som jag inte bor på katthemmet.
Ska bli intressant att se om det är så märkvärdigt som de andra katterna säger..

Bus-Lotta

Idag har jag väldigt mycket spring i benen! De andra katterna fattar inte vad som farit i mig. Och det förstår jag inte riktigt själv heller =)Men jag tycker att det är jättekul att jaga papperstussar och bollar. Dessutom brukar jag riva sönder papper i småbitar. Jourmatte är väl inte så förtjust över mitt sätt att "julpynta", men själv tycker jag att det är jättefint!

Ute är det inte så kallt längre men marken är alldeles vit. Det ser precis likadant ut som när jag var på rymmen efter branden. -Skönt att man har nånstans att bo. Det är synd om alla de katter som inte har ett hem!

Nä nu börjar jag att bli lite sentimental. Det är inte likt mig det heller, att bry sig om andra..

Måste vara den där julen som alla pratar om som smittar av sig även på mig.

Nåja. Det går väl över snart, så att man blir sig själv igen...

Rymningen

Idag är det -23 ute. Men inne är det jättevarmt. Jourmatte har eldat i öppenspisen hela dan, så vi katter har legat och myst i värmen. Sigge och Hilding har vågat sig ut en stund, men kom snabbt in igen.( Sigge hade gärna fått stanna ute för min del).

Jag får inte gå ut eftersom jag "bara" är en jourkatt. Men i somras ,då smet jag ut! Det var jättekul! Jag gick runt hela huset och kollade på allt. Jourmatte och husse försökte fånga in mig, men det kunde de inte. De började bli oroliga att jag inte skulle komma in igen, men då kom dom på en bra ide´(tyckte dom iaf).

Det gick att krypa under huset eftersom de höll på att installera jordvärme. - Det gjorde jag. Det var jättespännande där. Dessutom var det ett hål i golvet in i pannrummet som man kunde krypa upp i! Det gjorde jag...

Naturligtvis hade de räknat ut att jag skulle göra det! Jourmatte stod och lurpassade bakom pannrumsdörren, och skyndade sig att stänga igen hålet i golvet så snart jag krypit upp.

Fångad:(( Nåja. Jag hade ju fått mig ett litet äventyr =)

Allt är Sigges fel..

Ingen vill ha mig! Jag fattar inte att ingen vill adoptera mig. De andra katterna som kommer hit får nya hem eller får stanna här för alltid.- Men inte jag..

Jag tycker själv att jag är en trevlig katt i mina bästa år, men tydligen räcker inte det. Jourmatte ha verkligen försökt att hitta ett hem till mig, men alla vill ha en knäkatt. Att sitta i knä tycker jag är ganska onödigt! Fast jag finner mig i det om jag måste.Men hoppar upp i knät själv, det gör jag inte! Tycker om att bli klappad och kliad det gör jag, men jag vill helst bestämma NÄR det ska göras.

Varför får jag då inte stanna här? _Det är ju den där Sigges fel! Allt är Sigges fel! Jag fattar inte att man kan tycka om gråkatter! Det är ju mycket snyggare när man har svart och vit päls, som jag...

Men kanske, kanske dyker det upp nån som vill ha mig. Kanske nästa år...

Sigge

Så hände det som inte får hända. Jourhemmet skaffade en ny katt, EN GRÅKATT! Usch och fy säger jag. Av alla katter som de kunde välja på så blev det en gråkatt! Dessutom en pojkvasker som inte hade vett om att ta hänyn till mig. - Men jag satte honom på plats redan i början! Så fort han ser mig sticker han iväg.:) Och jourmatte/ husse blir jättearga på mig när jag gör så. De fattar ingenting, jag MÅSTE bara jag honom! Sen när de säger till mig, springer jag in till mitt rum så att de kan stänga in mig tills att jag lugnat ner mig( deras ord, själv tycker jag att jag är rätt så lugn. Allt är Sigges fel..)

Sigge han verkar ha hittat ett ställe där jag inte kan hitta honom. Undrar var det kan vara?

Vardag

Är faktiskt ganska stolt över en sak. De har börjat kalla "mitt" rum för Lottans rum! Det lönar sig att vara lite olydig. Ingen av de andra katterna har ett rum uppkallat efter sig..

Det gick en tid med inget särskilt som hände. Ja förutom att det kom 2 nya katter ett tag pga att djurhemmet blev tvungna att stänga. Men de bodde i "jourrummet" så de hade jag inte så mycket att göra med . Förutom att jag brukade gå dit till gallerdörren några ggr varje dag och fräsa åt dem. De måste förstå att här är det jag som bestämmer! Nåja de flyttade ganska snart, Gunnar fick ett nytt hem och Maja ett nytt jourhem( som hon charmade så att hon fick stanna i).
Det där med att charma förresten. Fjäska skulle jag vilja kalla det! Så lågt skulle jag aldrig sänka mig! Då blir jag hellre kvar som djurhemskatt hela livet! - Fast det är ju faktiskt ganska bra att bo i ett hus med ett eget rum och kompisar..

Tillbaka

Ja då var man tillbaka på Katthemmet:( Vissst är det bra att det finns, men när man smakat på "friheten" hos en familj som som jag har, är det ganska pyton att vara tillbaka..

Läskigt var det också med alla katter som satt runtomkring och nya människor. En hel vecka gömde jag mig i mitt "klösträdsbo", sen kom jourmatte och hämtade tillbaka mig igen! Hon hade ringt flera ggr och frågat hur det gick för mig, om jag kommit fram än. Men Roger hade alltid samma svar, att- nej inte än. Så då tyckte hon så synd om mig att jag fick komma tillbaka..

Men nu var det nya rgler som gällde. Trots att jag verkligen visade hur glad jag var att få komma tillbaka, ( jag spann och var gosig!) fick jag ett eget krypin, en snickerboa, att vara i när Fisan var inne.- Ganska skönt faktiskt att ha ett alldeles eget rum, med en alldeles egen säng att kura ihop sig på!

Gråkatter

Ja så fick man då vara lös i huset ett tag. Det var roligt att få röra på sig ordentligt, det enda dåliga var att det fanns flera katter än jag. Några var väl okay, men sen fanns det en SÅN katt. En grårandig! Jag hatar grårandiga katter! Jag ser rött när jag ser dom! I det här jourhemmet hette den "Fisan". Bara det va, vilket namn! Det fattar ni väl att det måste vara nåt fel på henne...

Jag började att klämma till henne ibland när ingen såg.. Hörde gjorde de ju , men de visste inte vad som hände. Tills en dag när jourmatte såg mig när jag hoppade på Fisans rygg och kloade fast mig. -Oj vad hon blev arg! Hon stängde in mig i "jourkatts rummet" igen. Sen gick hon och hämtade transportburen och lastade mig i den.

Nu var det en katt som blev lite skraj igen, och det var jag! De andra katterna som blivit lastade i den buren hade ju inte kommit tillbaka... Och jag trivdes ju faktiskt väldigt bra här!

Nåja jourmatte bar in mig i den där hemska bilen och åkte iväg med mig. Vi åkte jättelänge! Det kändes som vi åkte i flera år, så åksjuk som jag var.. Jag skrek och kräktes( och något annat onämnbart, pinsamt) men till sist kom vi då fram!

Evita

Kan ni tänka er att jag, Lotta, skulle gå och bli vän med en hund!? Jo det är faktiskt sant! Evita heter hon. Hon är ganska stor, men också ganska snäll! Henne får jag kramas med så mycket jag vill.( och det vill jag). Evita sover inne hos jourhusse/matte på nätterna, men det första jag gör på morronen när hon kommer ut ur sovrummet så kramar jag henne. Jag spinner, stryker mig emot och trampar runt henne. Allt för att hon ska förstå hur mycket jag tycker om henne.Sen när hon varit ut och kissat( hon går inte på lådan, konstigt att hon inte lärt sig det) och lägger sig ner på golvet, då lägger jag mig tätt tätt intill henne och känner mig riktigt TRYGG!

Elvis

Så blev man ensam i rummet. Skönt kanske ni tycker, men jag har ju bara varit ensam 2ggr och det var inte positivt precis..

-När jag blev dumpad

-Och när jag rymde efter branden

Jourmatte tyckte synd om mig och åkte till katthemmet och hämtade en katt som sällskap till mig.

Det var Elvis! Jag blev kär vid första ögonkastet. Elvis var en stor, kolsvart hankatt. Ja han var jättesnygg! Jag gjorde allt för att han skulle "se" mig. Jag kråmade och krumbuktade mig. Jamade och strök mig mot honom så fort jag fick en chans. -Men han tyckte att jag var en jobbig tjej och gick hela tiden undan. Men ge upp det gjorde jag inte. Förr eller senare måste han ju se vad stilig jag var! Men han var ganska svårflirtad. Han hittade tom ett ställe uppe på en garderob, där jag inte kunde nå honom.

Det värsta var att när människorna kom in , då jamade han och hoppade ner och satt i deras knä. -Höjden av oförskämdhet! Att välja en människa före mig, LOTTA!

Men han blev inte långvarig. Han fick naturligtvis ett hem, som han fjäskade !

När jag blev ensam igen, blev jag utsläppt ur rummet och fick vara tillsammans med de andra katterna i familjen. Då fick jag en vän för livet!..