Träning

Käkar-leker-sover. Så ser livet ut för en liten katt. För oss är det en till sak, - TRÄNING. Varje dag ska det klappas och lyftas och "fjantas" på. Vi tillåter det, för då går människorna fortare. -Man är ju inte dum bara för att man är katt :)
Iaf så verkar de tycka att vi gör framsteg, som de kallar det.Idag låg Morris i knät på Lars, trots att han inte höll fast henne. Så dum blir jag aldrig!

Korkade människor..

Idag var det fotografering igen.. Morris har ju gjort framsteg minsann! Går att lyfta utan handskar. Det har jag tillåtit länge, men inte har det tagits nån bild på det inte. Bara för att jag är snällare.. -Det är slut på det nu. Jag kan oxå visa att jag är en vildkatt! ( kolla händerna på Lars. Det var jag:))

Morris

Tänkte berätta lite om min "broster" Morris.
Hon är mycket mera rädd än jag är för människorna. Så fort nån kommer in i rummet, så morrar hon. När de försöker klappa henne , gör hon utfall med utspärrade klor och spottar, fräser. Det gör inte jag. Jag fräser bara litegrann, mest för att jag alltid gjort så. Tycker det är ganska mysigt att bli ompysslad. Men Morris, hon ger inte upp så lätt. -När vi bodde på katthemmet, brukade vi klättra på burväggarna när vi blev skrämda. Nätet är ju ganska vasst, så Morris skar sig vid en klo. Jourmatte hjälpte henne med att ta bort den lösa klon, så att det blev mycket bättre för henne. Men inte ska ni tro att Morris blev tacksam för det inte! Hon tackade genom att smälla till jourmatte med de friska klorna så att det blödde. Ganska korkat va?! Jag är mycket snällare...:))

Namn

Nu har de gett oss namn. Min broster kallar de Morris, för hon låter som ett riktigt lejon när hon morrar. Jag heter Myran nu, vilket namn va!! Det var tydligen för att jag är liten och ettrig som en myra. Men ändå!!Nåja man får väl finna sig i det. Jag bryr mig ändå inte om de där människorna och deras påhitt. Jag tycker att människor ska låta oss vara ifred. Det räcker att de ger oss mat och gör rent i lådan, annars klarar vi oss själva!

Nya stället inspekterat och godkänt

I natt när det blev lugnt i huset gick vi på upptäcksfärd. Vi hittade ett bra utkiksställe- uppe på gardinsstången! Det är tillräckligt stor plats för en liten katt att ligga på.. På morgonen kom jourmatte in och klappade oss, ja iaf mig. Min syster/ bror ( de var inte säkra hos veterinären) spottar, fräser och gör utfall . Men jag tycker trots allt att det är ganska mysigt att bli kliad på huvudet. De är kanske inte så farliga människorna ändå. -Fast min "broster" säger att jag inte får vara så lättlurad. Människor ska man akta sig för.- Fast jag vet inte om det är sant. Vi får väl se...

Bakgrund om oss

Vi föddes i en hålighet under golvet på handelsträdgården i Ramvik. Där bodde vi med vår mamma i ca 8veckor, tills människor fångade in oss i en fälla och lämnade oss på Öbacka Djurhem. Vår mamma lyckades de inte fånga in.Vi har nu bott där i en vecka. Det är jätteläskigt. Människor kommer hela tiden och pratar med oss, och vill klappa oss. Men det tillåter vi inte. Vi klättrar bara upp för burväggarna, spottar och fräser. Då går de därifrån..
Men idag kom två st och fångade in oss med håv. Fuskigt va?!! Sen stoppade de ner oss i en transportbur och lastade in oss i en bil och åkte med oss till veterinären.
När vi kom dit lyfte de upp oss en och en , och lastade över oss i 2 andra burar som var av nät så vi inte kunde gömma oss. Vi var jätterädda och gjorde allt för att komma loss, men det hjälpte inte. Sen kom veterinären in och de stod och pratade länge, sen fick jag och en av mina syskon en vacc spruta, vi lastades in i transportburen igen och åkte iväg. Mina andra 2 syskon fick stanna kvar...

Nu har vi iaf fått flytta till ett sk jourhem. Vi har ett eget rum ,med mycket mera plats att leka på än på katthemmet. Men än så länge sitter vi kvar i transportburen. Det har hänt lite för många saker idag för att vi ska orka/våga oss ut på upptäcksfärd. Vi väntar nog tills att människorna gått och lagt sig, så att det blir lugnt och tyst och tryggt...

Vildkattungarna

From i morgon kommer nån av 4 st vildkattungar att skriva här om sina livsöden

Lottan is back..

Nu är jag tillbaka igen! Tänkte berätta om mina äventyr.
Jo, jag passade på att smita från mitt nya hem när ingen såg.. Det var väl ok att bo där, men jag hade ingen Sigge att härja på med och så saknade jag min vän Evita. Det jag inte räknat med var ju att det var vinter och kallt. Usch vad jag frös! Och magen kurrade , var jättehungrig. Jag gick runt bland husen på nätterna och sökte efter mat och nånstans att krypa in. Jag hörde hur jourfamiljen gick runt och ropade på migpå dagarna, men jag visade mig inte. Lite stolthet har man ju.. Jag hade tänkt att hitta vägen "hem" själv. Men det var ju så kallt och många läskiga ljud, så jag kom inte så långt. Efter en vecka ute ungefär, så hittade jag ett hus med golvvärme att krypa under. Åh så skönt det var! Men hungrig var jag fortfarande. Så en kväll gick jag fram och satt på bron till huset. Då kom jourmattes kompis och fick syn på mig. - Resten vet ni. Lite ojust var det att använda en fälla med mat som lockbete! Men oxå ganska skönt att få komma in under tak igen..

En trött kisse

Ja så var hon då ÄNTLIGEN hemma igen! Ganska hungrig, mager men en lycklig katt. Jag har aldrig hört henne spinna så mycket som nu.. När hon kom in åt hon, kramade hunden, åt, kramade hunden ,åt och faktiskt kom hon även och kramade mina händer! Idag har hon gått runt lite i huset, men mest ligger hon på sängen i "sitt" rum och sover. När man klappar henne, spinner hon belåtet. Det är nog skönt med ett varmt hus att vara i.....Hon har ju ändå klarat sig bra med tanke på att hon varit ute 10 dagar i 20gradig kyla!

Fångad!

Äntligen ! Nu är rymlingen infångad!

Ett "hett" tips

Ett tips! En kvinna ringde och sa att hon sett en svart/vit katt vid en entre till ett serviceboende i området där Lottan försvann.
-Akututryckning! På med kläderna, kastar oss i bilen och åker dit.
Ingen katt på bron, men färska kattspår som försvinner bakom husknuten. Vi spårar dem till en altan. Där försvinner de under den. Typiskt , det är bara ca 1,5 dm utrymme under den. Precis lagom för en katt, men inte för oss människor. Lars lägger sig ner på magen och lyser med ficklampan. - Han ser 2 ögon , kattögon! Men fram kommer hon inte... Vi står där och lockar på henne men hon ligger skrämt kvar. Av kvinnan som ringde fick vi veta att hon blivit jagad dit av en schäfer.
Efter överläggning , åker vi hem och hämtar kattfällan. Vi gillrar den vid den enda ingången under altanen.
Nu är det "bara" att hålla tummarna. Igen...

-31 grader

Jag hoppas verkligen att Lottan hittat ett "varmt" ställe att ligga och trycka på! Inatt har det varit -31 som kallast. Fortfarande inget nytt spår efter henne. Har pratat med folk mellan där hon rymde ifrån och hemma hos oss. Det är kattmänniskor som lovat att hålla utkik efter henne. Vi kan inte göra mer. Känns ganska hopplöst. Måste vänta på ett nytt spår..Ingen mening att gå omkring och locka på en "vildkatt" som inte vill bli hittad. Hoppas att nån ser henne och hör av sig! Snälla Lottan , kom hem nu!

Vårt tredje medium..

Inatt har det varit -27 grader. Ingen Lotta har hittats. Vi kontaktade igår Saidas dotter Sivgun som sa att hon lever och är på väg tillbaka hem till oss. Lottan hade blivit skrämd av en hund på väg hit, så hon hade gömt sig i en stor byggnad.
Mellan vårt hus och där vi sist såg spår efter henne finns en Återvinningsfirma. Det är inhyst i en fd skola= stor byggnad. Det finns oxå en stor ladugård där man föder upp grisar= stor byggnad. Vid båda ställena finns lager med gullfiber utomhus, alltså ett bra ställe att gömma sig på/ hålla sig varm. Mediet sa oxå att vi skulle locka på henne hemifrån oss så att hon hittar hem. Vet inte om man är konstig/ griper efter halmstrån. Men visst står vi på farstubron ganska ofta och ropar- Lottan! För tänk om vi öppnar dörren och hon skulle sitta där...

Nytt spår

Idag gick vi runt och knackade dörr igen . Det visade sig att tre personer sett Lottan i området. Alla hade fått lappar i brevlådan av mig och visste att jag letade efter henne- och ingen ringde...

Nåja vi fick iaf lite hopp om att hon lever+ tips om var hon varit. Vi hittade också ganska färska kattspår, så vi ställde fällan i ett vedskjul där.

Har nu varit och kollat den var 3dje timme, det är ju fortfarande -20. Men ingen Lotta än..Fortsätter att åka och kolla under kvällen och natten. Hoppas!..

Kallllt...

-26 grader. Fortfarande ingen skymt av Lottan. Vi har tagit kontakt med två olika medium. Båda säger att hon har gömt sig i ett garage/ödehus i närheten och inte hittar hem. Gissa om vi har letat, Och knackat dörr, och letat igen! Idag hittade vi kattspår som försvann i en översnöad, infrusen buske. Den busken ser inte riktigt ut som den borde, efter att vi gått lös på den med en sekatör för att kunna titta under den. - Men ingen katt..
Imorgon letar vi vidare...

På rymmen

Lördagen den 23/1: Lottans nya matte tar sin tvättkorg och går ut till tvättstugan. Vad hon inte vet är att i korgen ligger Lottan. Naturligtvis passar hon på att smita. Hon har sedan dess varit spårlöst borta. Kattfällan som satts ut vid hennes hem har förblivit tom. Inte heller några kattspår runt den. Trots att vi letat, delat ut flygblad och annonserat har vi inte fått några tips om var hon kan vara. Det måste vara en rädd och frusen katt där ute nånstans i detta snöoväder!

Tänk "varma" tankar om henne och att hon ska komma tillbaka!

Uppdaterning om Lottan

Lottan har flyttat igen pga vattenskada i huset. Hon bor nu med sin matte i en lägenhet. Tycker att männinskor är bra konstiga som inte kan bestämma sig var de ska bo! Det är iaf rätt så ok att slippa de andra katterna. Då kan man släppa loss och leka och ha kul utan att nån lägger sig i! Det är kul att hitta ställen att gömma sig på .Nu har jag gömt mig under badkaret, få se om de hittar mig :)