Ja så fick jag då flytta in i Stora rummet. Det är det största rummet på djurhemmet. Det finns 11 burar där, de flesta är öppna så att man kan gå in och ut som man vill. Men när man flyttar in så är buren stängd till att börja med, så att man i lugn och ro kan nosa på/lära känna alla andra katter genom gallret. Det är ganska bra att det är så. Det bodde nämligen ca 25 katter där, när jag flyttade in. Det hade ju varit ganska läskigt att inte ha "sin egen" bur att känna sig trygg i, utan att istället blivit insläppt till 25 helt främmande katter.
Efter nån vecka lämnades dörren öppen, och jag kunde gå ut och in som jag ville. Det var både bra och dåligt. Det bra var att jag äntligen fick sträcka på benen ordentligt, det mindre bra var att det inte alltid är så lätt att hålla sams med 25 katter. Dessutom kom det människor dit varenda dag, och jag var då en ganska skygg/vild katt efter att ha bott ute en längre tid.
Jag lärde mig snart att hålla mig undan människorna. Det var bara att klättra upp på nån av burarna så kunde de inte få tag i mig. Pga av detta så blev jag aldrig adopterad. För vem vill ha en katt som sitter på burtaket och fräser!?
Jag blev alltså kvar flera månader där tills det hände något hemskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar