Julafton!

Idag är det julafton. Och idag hände det!

Lottan har fått ett hem!!!!!!

Vid 12-tiden ringde en kvinna som ville ha mig. Hon bor bara några km härifrån jourmatte, så hon kan hälsa på så ofta hon vill. Jag har ett helt hus alldeles för mig själv, föutom matte förstås.

-Känns bra att säga matte!

Det var nog sant som de andra katterna sa, att julen var något speciellt...

Det här var mitt sista inlägg.Kanske någon annan jourkatt "flyttar "hit och fortsätter att blogga.

Men jag, Lotta, önskar er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

(Håll tummarnaför mig att det funkar med min nya matte och mig, så att jag får stanna där)

Jul

De andra katterna har börjat prata om nåt som heter jul. De säger att det är jättekul, med en massa tomtar och andra roliga saker som människorna hänger upp i fönstren och andra ställen. Det gör de bara för att vi katter ska ha något att leka med. Men sen blir de arga för att vi har sönder saker!
-Där ser ni. Människor kan man inte riktigt lita på!
Jag har iaf aldrig firat jul. I år är första året som jag inte bor på katthemmet.
Ska bli intressant att se om det är så märkvärdigt som de andra katterna säger..

Bus-Lotta

Idag har jag väldigt mycket spring i benen! De andra katterna fattar inte vad som farit i mig. Och det förstår jag inte riktigt själv heller =)Men jag tycker att det är jättekul att jaga papperstussar och bollar. Dessutom brukar jag riva sönder papper i småbitar. Jourmatte är väl inte så förtjust över mitt sätt att "julpynta", men själv tycker jag att det är jättefint!

Ute är det inte så kallt längre men marken är alldeles vit. Det ser precis likadant ut som när jag var på rymmen efter branden. -Skönt att man har nånstans att bo. Det är synd om alla de katter som inte har ett hem!

Nä nu börjar jag att bli lite sentimental. Det är inte likt mig det heller, att bry sig om andra..

Måste vara den där julen som alla pratar om som smittar av sig även på mig.

Nåja. Det går väl över snart, så att man blir sig själv igen...

Rymningen

Idag är det -23 ute. Men inne är det jättevarmt. Jourmatte har eldat i öppenspisen hela dan, så vi katter har legat och myst i värmen. Sigge och Hilding har vågat sig ut en stund, men kom snabbt in igen.( Sigge hade gärna fått stanna ute för min del).

Jag får inte gå ut eftersom jag "bara" är en jourkatt. Men i somras ,då smet jag ut! Det var jättekul! Jag gick runt hela huset och kollade på allt. Jourmatte och husse försökte fånga in mig, men det kunde de inte. De började bli oroliga att jag inte skulle komma in igen, men då kom dom på en bra ide´(tyckte dom iaf).

Det gick att krypa under huset eftersom de höll på att installera jordvärme. - Det gjorde jag. Det var jättespännande där. Dessutom var det ett hål i golvet in i pannrummet som man kunde krypa upp i! Det gjorde jag...

Naturligtvis hade de räknat ut att jag skulle göra det! Jourmatte stod och lurpassade bakom pannrumsdörren, och skyndade sig att stänga igen hålet i golvet så snart jag krypit upp.

Fångad:(( Nåja. Jag hade ju fått mig ett litet äventyr =)

Allt är Sigges fel..

Ingen vill ha mig! Jag fattar inte att ingen vill adoptera mig. De andra katterna som kommer hit får nya hem eller får stanna här för alltid.- Men inte jag..

Jag tycker själv att jag är en trevlig katt i mina bästa år, men tydligen räcker inte det. Jourmatte ha verkligen försökt att hitta ett hem till mig, men alla vill ha en knäkatt. Att sitta i knä tycker jag är ganska onödigt! Fast jag finner mig i det om jag måste.Men hoppar upp i knät själv, det gör jag inte! Tycker om att bli klappad och kliad det gör jag, men jag vill helst bestämma NÄR det ska göras.

Varför får jag då inte stanna här? _Det är ju den där Sigges fel! Allt är Sigges fel! Jag fattar inte att man kan tycka om gråkatter! Det är ju mycket snyggare när man har svart och vit päls, som jag...

Men kanske, kanske dyker det upp nån som vill ha mig. Kanske nästa år...

Sigge

Så hände det som inte får hända. Jourhemmet skaffade en ny katt, EN GRÅKATT! Usch och fy säger jag. Av alla katter som de kunde välja på så blev det en gråkatt! Dessutom en pojkvasker som inte hade vett om att ta hänyn till mig. - Men jag satte honom på plats redan i början! Så fort han ser mig sticker han iväg.:) Och jourmatte/ husse blir jättearga på mig när jag gör så. De fattar ingenting, jag MÅSTE bara jag honom! Sen när de säger till mig, springer jag in till mitt rum så att de kan stänga in mig tills att jag lugnat ner mig( deras ord, själv tycker jag att jag är rätt så lugn. Allt är Sigges fel..)

Sigge han verkar ha hittat ett ställe där jag inte kan hitta honom. Undrar var det kan vara?

Vardag

Är faktiskt ganska stolt över en sak. De har börjat kalla "mitt" rum för Lottans rum! Det lönar sig att vara lite olydig. Ingen av de andra katterna har ett rum uppkallat efter sig..

Det gick en tid med inget särskilt som hände. Ja förutom att det kom 2 nya katter ett tag pga att djurhemmet blev tvungna att stänga. Men de bodde i "jourrummet" så de hade jag inte så mycket att göra med . Förutom att jag brukade gå dit till gallerdörren några ggr varje dag och fräsa åt dem. De måste förstå att här är det jag som bestämmer! Nåja de flyttade ganska snart, Gunnar fick ett nytt hem och Maja ett nytt jourhem( som hon charmade så att hon fick stanna i).
Det där med att charma förresten. Fjäska skulle jag vilja kalla det! Så lågt skulle jag aldrig sänka mig! Då blir jag hellre kvar som djurhemskatt hela livet! - Fast det är ju faktiskt ganska bra att bo i ett hus med ett eget rum och kompisar..

Tillbaka

Ja då var man tillbaka på Katthemmet:( Vissst är det bra att det finns, men när man smakat på "friheten" hos en familj som som jag har, är det ganska pyton att vara tillbaka..

Läskigt var det också med alla katter som satt runtomkring och nya människor. En hel vecka gömde jag mig i mitt "klösträdsbo", sen kom jourmatte och hämtade tillbaka mig igen! Hon hade ringt flera ggr och frågat hur det gick för mig, om jag kommit fram än. Men Roger hade alltid samma svar, att- nej inte än. Så då tyckte hon så synd om mig att jag fick komma tillbaka..

Men nu var det nya rgler som gällde. Trots att jag verkligen visade hur glad jag var att få komma tillbaka, ( jag spann och var gosig!) fick jag ett eget krypin, en snickerboa, att vara i när Fisan var inne.- Ganska skönt faktiskt att ha ett alldeles eget rum, med en alldeles egen säng att kura ihop sig på!

Gråkatter

Ja så fick man då vara lös i huset ett tag. Det var roligt att få röra på sig ordentligt, det enda dåliga var att det fanns flera katter än jag. Några var väl okay, men sen fanns det en SÅN katt. En grårandig! Jag hatar grårandiga katter! Jag ser rött när jag ser dom! I det här jourhemmet hette den "Fisan". Bara det va, vilket namn! Det fattar ni väl att det måste vara nåt fel på henne...

Jag började att klämma till henne ibland när ingen såg.. Hörde gjorde de ju , men de visste inte vad som hände. Tills en dag när jourmatte såg mig när jag hoppade på Fisans rygg och kloade fast mig. -Oj vad hon blev arg! Hon stängde in mig i "jourkatts rummet" igen. Sen gick hon och hämtade transportburen och lastade mig i den.

Nu var det en katt som blev lite skraj igen, och det var jag! De andra katterna som blivit lastade i den buren hade ju inte kommit tillbaka... Och jag trivdes ju faktiskt väldigt bra här!

Nåja jourmatte bar in mig i den där hemska bilen och åkte iväg med mig. Vi åkte jättelänge! Det kändes som vi åkte i flera år, så åksjuk som jag var.. Jag skrek och kräktes( och något annat onämnbart, pinsamt) men till sist kom vi då fram!

Evita

Kan ni tänka er att jag, Lotta, skulle gå och bli vän med en hund!? Jo det är faktiskt sant! Evita heter hon. Hon är ganska stor, men också ganska snäll! Henne får jag kramas med så mycket jag vill.( och det vill jag). Evita sover inne hos jourhusse/matte på nätterna, men det första jag gör på morronen när hon kommer ut ur sovrummet så kramar jag henne. Jag spinner, stryker mig emot och trampar runt henne. Allt för att hon ska förstå hur mycket jag tycker om henne.Sen när hon varit ut och kissat( hon går inte på lådan, konstigt att hon inte lärt sig det) och lägger sig ner på golvet, då lägger jag mig tätt tätt intill henne och känner mig riktigt TRYGG!

Elvis

Så blev man ensam i rummet. Skönt kanske ni tycker, men jag har ju bara varit ensam 2ggr och det var inte positivt precis..

-När jag blev dumpad

-Och när jag rymde efter branden

Jourmatte tyckte synd om mig och åkte till katthemmet och hämtade en katt som sällskap till mig.

Det var Elvis! Jag blev kär vid första ögonkastet. Elvis var en stor, kolsvart hankatt. Ja han var jättesnygg! Jag gjorde allt för att han skulle "se" mig. Jag kråmade och krumbuktade mig. Jamade och strök mig mot honom så fort jag fick en chans. -Men han tyckte att jag var en jobbig tjej och gick hela tiden undan. Men ge upp det gjorde jag inte. Förr eller senare måste han ju se vad stilig jag var! Men han var ganska svårflirtad. Han hittade tom ett ställe uppe på en garderob, där jag inte kunde nå honom.

Det värsta var att när människorna kom in , då jamade han och hoppade ner och satt i deras knä. -Höjden av oförskämdhet! Att välja en människa före mig, LOTTA!

Men han blev inte långvarig. Han fick naturligtvis ett hem, som han fjäskade !

När jag blev ensam igen, blev jag utsläppt ur rummet och fick vara tillsammans med de andra katterna i familjen. Då fick jag en vän för livet!..

"Socialiseringen"

Vi fick en vecka på oss att vänja oss vid allt nytt- sen började det! Människorna i jourhemmet kom in till oss flera ggr varje dag. Då skulle det klappas och klappas och klappas igen. Så vansinnigt onödigt! Vi hade levt hela våra kattliv utan att behöva sånt trams, och det hade funkat alldeles utmärkt! Jag gjorde allt för att komma undan till att börja med, men gav upp -det gjorde de inte. Till slut tänkte jag att - låt dem hållas så tröttnar de väl. Men de bara fortsatte. Jag visade med mitt kroppsspråk och min blick vad jag tyckte om dessa "påhopp", men de lät sig inte avskräckas utan bara fortsatte. (Egentligen är det ganska mysigt att bli kliad och gosad med, men tala inte om för nån att jag erkänt det!) Efter några veckor skulle det lyftas också! Jag hade god lust att klösas och bitas för att slippa, men man är ju väluppfostrad så jag fann mig i hanteringen. Jag kom på att ju lugnare jag var- desto snabbare slutade de..

Eftersom jag inte är född vild, utan en katt som bott hos människor när jag var liten, så hade jag det lättare än min rumskompis. Bamsi hon var född vildkatt. Hon hade en helt annan taktik än jag. De första veckorna låtsades hon inte om att hon blev klappad. Hon stängde av allt och "spelade död", så människorna tyckte att hon var mycket tamare än jag var.- Men det var bara en sorts självförsvar som hon gjorde tills att hon kände sig mera hemma. När hon räknat ut hur hon skulle komma undan- så visade hon sitt rätta " vildkattsjag". Det var nästan så att till och med jag fick lite respekt för henne. Hon spottade, fräste, klöste och bet alla som kom i närheten av henne, ja inte mig förstås utan människorna. Jourmatte fick sig en hel del riv/ bitsår innan hon gav upp. Det hade då gått ganska många veckor när också Bamsi blev lastad i en bur och kom aldrig tillbaka...

Jourhem

Efter branden fick vi bo i provisoriska lokaler i samma byggnad. Det dumma var att vi måste sitta i burar och inte hade möjlighet att springa lösa. Det var fruktansvärt tråkigt! Några av katterna mådde väldigt dåligt av detta. En dag kom några människor och lastade in 7st av oss "vildkatter" i burar och åkte iväg med dem.- De kom aldrig tillbaka...

Muffins och jag hade tur ,vi fick stanna.

Muffins blev Roger på djurhemmets "projekt", och jag och en katt som heter Bamsi fick flytta till det jourhem som jag bor i idag. Vi skulle "socialiseras"! Vilket ord va!

Nåja det innebar iaf att vi kom ut ur våra burar och fick ett helt rum att vara i. Fast ibörjan var vi mest under sängen. Vi var ganska rädda båda två. Allt var så nytt. Nya lukter och nya människor. Tur att vi hade varandra!

En rymmares dagbok

Det var väldigt kallt med flera minusgrader. Jag frös och magen kurrade där jag satt i skogen under ett träd. När natten kom och människorna och brandbilarna försvann från djurhemmet, smög jag mig närmare. Men det luktade fortfarande otäckt så jag började leta efter nån annanstans att krypa in. Till sist hittade jag ett förråd som jag kröp in i . Det var fortfarande kallt men det var ju tak över huvudet iaf. När det blev morgon hörde jag att människorna gick runt och letade efter mig och några andra katter som också stuckit iväg , men jag låg kvar och sa ingenting. Jag tänkte minsann inte bli infångad igen och satt i nåt hus som började brinna igen! Fast hungrig var jag. Fram emot kvällen gick jag ner mot djurhemmet igen. Och där på trappan fanns MAT! Jag smög försiktigt fram för att se om det var något skumt med det hela, men när ingen syntes till kunde jag då äntligen äta! Vad gott det var! Efter att jag ätit gick jag tillbaka till "mitt förråd! igen och kurade ihop mig där för att hålla värmen.

Varje dag under veckan som följde, hörde jag hur olika människor gick och letade och lockade på mig. Men Lottan hon tänkte inte bli infångad igen inte! De andra katterna fångades in en efter en , men inte Jag! Jag gick tillbaka varje natt och åt av maten som de ställt ut åt mig och gick sen tillbaka till "mitt hus" igen.

Så kom då en kväll när det var extra kallt och blåsigt, med flera minusgrader ute. Jag gick som vanligt ner till katthemmet för att äta. Men där stod ingen mat! Bara en trälåda som var öppen från ett håll. Jag kikade försiktigt in i den. - Det var sköna filtar i och längst in stod det mat. Fast jag förstod att det måste vara nåt lurt med det hela, så var jag så frusen och hungrig - att jag kröp in.

Och- Pang! Fångad! Det var naturligtvis en fälla som människorna gillrat för att få fast mig.

- Ganska så surt , men också ganska så skönt att få komma in i värmen igen!

Jag fick dela bur med en annan katt. Det kändes ganska skönt att ha en kompis att krypa ihop bredvid.- Och den burkompisen var faktiskt Muffins!

Branden

Idag ska jag skriva om det läskigaste som jag varit med om i mitt kattliv!

-För ca 1år sedan, en novemberkväll, exploderade en gastub i en husvagn som stod parkerad vid djurhemmet ena vägg. Ja det visste ju inte vi katter, utan vi hörde en jättestor smäll och efter en stund började det lukta konstigt. Alla vi katter blev jätterädda och en del försökte gömma sig nånstans, medan andra sprang omkring och försökte komma undan den stickande konstiga lukten. -Det hade nämligen börjat brinna i väggen där husvagnen stått! Branden var i andra änden av huset ,men röken spred sig till vårt rum också. Speciellt sen brandbilarna kommit och de börjat spruta vatten på elden. Då blev det jättetjock rök, man såg knappt nånting och kunde nästan inte andas.

Så rädd hoppas jag att jag aldrig mer behöver vara!

När elden släckts kom en massa brandmän in och började fånga in oss katter och placera oss i burar. Men inte mig inte!- Lottan hon är smartare än så.. Jag passade på att smita ut så fort de öppnade dörren! Och så var jag då fri! Jag sprang långt iväg från branden och allt ståhej, och gömde mig i skogen. - Fast så här i efterhand var det inte så smart. Det jag inte räknat med var , att det var snö på backen och jättekallt för en katt som bott inne i värmen ett längre tag. Brrr vad jag frös! Och ingen mat hade jag ju heller.

Fortsättningen kommer en annan dag, för nu ska jag gå och jaga Sigge ett tag. -Man måste hålla koll på ungdomarna så att de inte tror att de är något....

Stora rummet

Ja så fick jag då flytta in i Stora rummet. Det är det största rummet på djurhemmet. Det finns 11 burar där, de flesta är öppna så att man kan gå in och ut som man vill. Men när man flyttar in så är buren stängd till att börja med, så att man i lugn och ro kan nosa på/lära känna alla andra katter genom gallret. Det är ganska bra att det är så. Det bodde nämligen ca 25 katter där, när jag flyttade in. Det hade ju varit ganska läskigt att inte ha "sin egen" bur att känna sig trygg i, utan att istället blivit insläppt till 25 helt främmande katter.

Efter nån vecka lämnades dörren öppen, och jag kunde gå ut och in som jag ville. Det var både bra och dåligt. Det bra var att jag äntligen fick sträcka på benen ordentligt, det mindre bra var att det inte alltid är så lätt att hålla sams med 25 katter. Dessutom kom det människor dit varenda dag, och jag var då en ganska skygg/vild katt efter att ha bott ute en längre tid.

Jag lärde mig snart att hålla mig undan människorna. Det var bara att klättra upp på nån av burarna så kunde de inte få tag i mig. Pga av detta så blev jag aldrig adopterad. För vem vill ha en katt som sitter på burtaket och fräser!?

Jag blev alltså kvar flera månader där tills det hände något hemskt...

Karantän

När jag kom till djurhemmet sattes jag i en bur i ett rum som kallades "karantänen". Där ska man sitta några veckor för att om man har någon sjukdom så ska den inte smitta de andra katterna. - Som om JAG skulle vara sjuk! Jag är den friskaste katten i hela världen! Jag ser ju till att hålla mig undan alla andra katter, inte för att jag är rädd, men just pga smitta!

Nåja. Roligt var det ju inte i den där karantänen. Jag satt i en bur som är 120X120cm i 2 veckor. Dötrist! Lite leksaker hade de lagt in i buren, men man kan ju undra varför?! -Försök själva att busa i en sån liten bur. Man hinner ju inte starta förrän man ska stanna igen! Den enda motion man kunde få var att klättra upp och ner på burens nätväggar. Ni kan ju förstå hur kul det är på en skala från 0-10....

Men allting har ett slut, även karantänen.Efter avtjänad tid fick jag flytta in i " Stora rummet".

Hur det var där berättar jag en annan dag...

Lotta

Jaha då ska man alltså "ärva" den här bloggen. Det är typiskt. Inte fick jag vara först inte, nä Muffins skulle börja! -Vilket namn förresten. Muffins! Såna ska man ju äta!( Jag har väl tagit en och annan tugga av honom , men god är han inte!) Nåja nu ska jag inte prata om honom, utan om MIG; LOTTA!

Jag är en trevlig (tycker jag själv) katt i mina bästa år. Exakt hur många år vet jag inte, sånt trams är bara för tam-katter. Själv är jag ingen riktig tamkatt. Mina första människor ville inte ha mig, så de struntade i mig och lät mig klara mig själv. De är ju såna människorna. -När man inte är en liten gullig kattunge längre så åker de och dumpar oss nånstans och glömmer bort oss.

-Kan ni förstå hur det känns? Nä det kan ni förstås inte! Men det är inte lätt för en liten katt att plötslig vara ensam. Utan mat och som sagt alldeles ENSAM! Jag hade tur som klarade mig den första tiden! Jag lyckades ta nån mus nångång ibland så att jag klarade livhanken, men lätt var det inte.

Nåja till slut blev jag en riktigt bra jägare( naturligtvis, jag är alltid bra på det jag gör). -Men....

Sen kom då hösten och - vintern. Usch vad kallt det blev. Jag började leta mig fram till några hus för att komma under tak och in i värmen. Men där bodde det förstås människor. Typiskt! Men de gav mig iaf mat och lät mig sova på deras altan ett tag. Sen kom då det stora sveket! De gillrade en fälla med mat i, -och eftersom jag var så hungrig- kröp jag in i den. FAST! Förstår ni vad dum jag kände mig som gått på ett sånt enkelt knep!

Nåja tur i oturen, det var inte kommunjägaren som gillrat fällan, utan jag hamnade på ett ställe som hette Öbacka Djurhem. Jag berättar mera nästa gång hur det var där

Ny bloggare

Ja nu tänker jag lämna över skrivandet till Lotta. Tack för att ni läst om mig och hoppas att ni fortsätter läsa om Lotta! Nu går jag och letar rätt på något bus :) Hälsningar Muffins

Ett HEM!

Ja nu har det hänt, det som man nästan slutat att hoppas på skulle hända: Jag har fått ett nytt hem! Ja nytt och nytt. Jag får bo kvar i mitt jourhem. Det är toppen, eftersom jag fått många katt (och hund) kompisar här. Människorna är ju också okay :)

Då är det bara Lotta kvar av alla jourkatterna. Hoppas att även hon kan få ett hem som passar henne. Jourmatte säger att om hon inte varit så elak mot Sigge hade hon också fått stanna. Jag begriper inte vad hon har emot honom! Tjejer! Ryktesvägen har jag hört att kanske en dam som vill ha en katt som sällskap till sin katt, ska ta hem henne på prov. Hoppas verkligen att hon skärper till sig då och visar sin bästa sida( precis som jag gjort här).

Stökigt!

Idag är det jobbigt att vara en liten katt. Jourfamiljen har fått för sig att de ska renovera..
-Så fort man kommit till ro nånstans, - vips kör de igång en elektrisk såg e dyl. Man kan ju inte sova! Och ska man gå på toaletten så får man kliva över div bräder och annat skräp. Allt väldigt onödigt om jag får säga vad jag tycker. Inte för att nån bryr sig om det men!.Nåja de blir väl färdiga till slut.
Igår kväll var det lugnt iaf. Då passade Zuccen, Fisan, hunden Evita och jag på att leka med "pricken" (= en laserpekare). Det var jättekul! Fast hunden är ju så klumpig mot vad vi katter är,så man får sig ett gott skratt åt henne ibland :)

Vildkatt

Jag har inte skrivit på ett tag pga att jag låtsats vara en vildkatt igen! Tänkte testa min jourfamilj om de verkligen tycker om mig eller bara låtsas.. Jag sprang och gömde mig när de ville klappa mig. Satt och såg rädd ut när de kom i närheten. Jourmatte fattade ingenting. Hon undrade vad som hänt, så till sist tyckte jag lite synd om henne och lät henne klappa mig igen. De ska inte tro att de är något!

Egentligen vet jag inte varför jag gör så här. Det är som jag blir mitt gamla skygga jag igen. Jag kan liksom inte rå för det. Jag har varit rädd så länge..

Men nu är allt som vanligt igen, förutom att Maja ska flytta till ett annat jourhem på söndag. Hon är lite blyg för oss andra katter Maja, så hon ska få bo på ett ställe där hon är enda katten. Det är viktigt att ALLA kan känna sig trygg!

Gunnar

Idag har Gunnar fått ett eget hem! Han har flyttat till ett ställe som heter Hemsön, och ska få vara utekatt. Jag unnar honom verkligen detta. Men visst kommer jag att sakna honom. Han var ju rolig att busa runt med på kvällarna, och en snäll och trevlig katt som man kunde sova bredvid ibland. Men jag har ju Sigge och Zuccen kvar...

.

Kompisar

Det är skönt att ha en kompis att kura i soffan med! - Fast det dröjde inte länge förrän han(Sigge) började bitas så att jag fick gå därifrån..Han ska alltid busa, men han är ju bara en liten "valp" :)

Lek

Papperstussar är kul! :) Man jagar ifatt den, bär omkring den, leker runt med den och- Dödar den!

Inget särskilt

Det har inte hänt något speciellt, förutom att jag vågade ligga hos jourmatte en stund idag. Det är så mysigt, men jag har ändå svårt att tro att människor verkligen är snälla. Det är ju jätteskönt att slippa vara rädd hela tiden!

Sigge , Zucken och jag busar och har kul på kvällarna. Igår fick vi tom med "gamle" Gunnar, fast han tröttnade ganska fort.Om inte Sigge är med kan faktiskt snork-Lotta också vara med ibland. Oss emellan kan hon behöva lite motion. Hon börjar lägga på sig lite runt magen...

Själv måste jag försöka äta lite mer. Jag har så mycket spring i benen efter att ha suttit i bur på katthemmet. Det är så härligt att äntligen få röra sig fritt :)

Knäkatt

Min jourmatte har försökt att lyfta mig , men jag vill inte! Tycker att det känns läskigt. Men jag ha börjat lita mer och mer på henne, och idag lät jag henne lyfta upp mig i knät! Det kändes ganska bra att sitta där, men jag hoppade ner ganska snart för säkerhets skull. Det känns bra att få välja själv. Att ingen tvingar mig. -Det känns faktiskt som om jag håller på att bli tam!? Tänk vad bra det känns att inte behöva vara rädd hela tiden.
Människor är nog ganska okay, de flesta i alla fall..

Nya färdigheter

Jag har lärt mig en ny sak. -Att tigga..

Man kan ju utnyttja att man är lite skygg( och snygg). Min jourmatte är ganska svårflirtad när det gäller detta. Men mig har hon ett gott öga till. - Det blev visst lite vitsigt. Ett GOTT öga. Hi hi. Jag brukar ju få något gott.. På djurhemmet var det inte så mycket extra godis, utan man kunde få lite burkmat ibland. Annars var det torrfoder, torrfoder och torrfoder.. Men här i jourhemmet kan det vamkas både kalvsylta, skinka och lax. Mums! Kan också trycka i mig nån bit bulle eller sockerkaka, mest för att jag tiggt det..Det är inte speciellt gott.

Hilding, en av katterna som bor här, han ÄLSKAR sourcream/onion chips. Får han inga så snor han påsen och fiskar upp chipsen själv!

Imorron ska jourmatte stå i Härnösand och sälja loppisgrejor för katthemmets räkning. Välkommen dit och prata med henne om MIG!

Inget nytt hem

Tyvärr ringde inte den där kvinnan något mer. Tråkigt, förstår inte varför man låtsas vara intresserad om man inte är det! Men jag har ju som sagt var det jättebra här, men ett EGET hem vore ju bäst. Ett hem där jag vet att jag får stanna.

Annars är det så att alla katterna kommer sams( utom Lottan). Så vi "ungdomar" busar runt varje kväll och har det jättekul! Det är jag, Sigge och Zuccarello. "Zucken" är en tjej fast hon är döpt efter lill-mattes hockey idol - Mats Zuccarello-Aasen. Hon är en fena på att ta råttor. Hon brukar gå iväg ner mot en bäck nära "vårt" hus och fånga sjöråttor. De är nästan lika stora som hon är. Så fast hon är liten är det bäst att hålla sig väl med henne.. :)

Vänner/ rivaler

Medan vi väntar på besked om vem av oss som ska flytta, så fjäskar både Gunnar och jag för vår jourmatte så mycket vi bara kan. Det är ju toppen att få ett eget hem, men man vet ju vad man har men inte vad man får... Jag har börjat att trivas jättebra här och Sigge och jag blir bara bättre och bättre vänner. Han lockar fram buspojken i mig. Vi har jättekul tillsammans! Jag är faktiskt ganska bra kompis med alla katterna( och hund). Man är ju; om man får säga det själv,en ganska snäll kille..

Evita

Vi har fortfarande inte hört av kvinnan som ev ville ha mig. Kanske idag?! Annars trivs jag här bara bättre och bättre. Jag har blivit kompis med Evita. Hon är en Hund! En ganska stor hund, men jättesnäll. Lite skraj blir man väl när hon hänger på när Sigge och jag jagar varann i trappen. Men det är bara för att hon är så stor, man är ju rädd för att hon ska trampa på nån av oss. - Fast å andra sidan är både Sigge och jag mycket snabbare än henne. Dessutom har hon helt värdelösa klor. Hon kan inte klättra alls! Och när hon springer inne så slirar hon bara på dem.. Det är tur att man är en katt!

Bilden är på Evita och Gunnar. Han har också blivit vän med hunden. Det är bara Maja som inte gillar henne, fast hon gillar inte nån..Hon fjäskar bara in sig hos människorna. I mitt tycke en riktig snorkfröken

Ett nytt hem?

Idag ringde det en kvinna som vill ha en katt som sällskap till sin katt.- Det kan bli jag! Hon skulle fundera på antingen mig eller Gunnar. Det känns ju både bra och dåligt. Jag har börjat att trivas rätt så bra här, men samtidigt vore det toppen att få ett permanent hem. Min jourmatte tycker att jag har blivit jätteduktig, att jag tinat upp och blivit en riktig "goding".Själv tycker jag att jag alltid varit ganska cool, men jag har ju varit ganska rädd för människor.. Det är ju ganska skönt att jag lärt mig att man kan ha stor nytta av dem. Förutom att man får mat och husrum- så är det jätteskönt att bli kliad, speciellt på magen och under hakan. Mmmm skönt!

Nya katterna

Känns bra att man inte är" nya katten" längre, utan en i gänget. Jag bor nu i hela huset och har fortfarande mitt favvoställe på gröna kudden i "salen". Men nog om mig. Idag kom 2 nya katter. De ska bo här tills att de får nya hem eller tills nya katthemmet är inflyttningsklart, förhoppningsvis vid årsskiftet. Den ena katten heter Maja. Hon är en ung hona som är lite fräsig av sig, men om jag får säga det- så är hon jättesöt! Hon kanske tinar upp med tiden... Den andra katten är en äldre herre vid namn Gunnar. Han verkar lugn och trevlig. Ligger mest och softar antingen i kattbädden eller i någons knä.

Lotta hon tycker inte alls om de nya katterna ( ja egentligen gillar hon bara en katt,- den som ser ut som hon själv)Hon umgås mest med hunden Evita. Ja Lotta hon ska ju alltid vara så märkvärdig. Hon är speciellt taskig mot Sigge, trots att han bara är en kattunge. Därför blir hon instängd i "snickerboa" oftare och oftare för att undvika bråk.

Nej appropå Sigge. Nu ska jag ut och busa lite med honom. Hej så länge!

Katthemmet
Igår fick vi ett telefonsamtal av hyresvärden till katthemmet i Utansjö. De sa att i morgon stängs vattnet av pga frysrisken. Det går nautrligtvis inte att ha en verksamhet igång utan vatten, dessutom är det vattenburen värme där.
Så -imorgon, fredag, får alla katter flytta till jourhem. Två av dem kommer att bo här. Det blir trångt men "finns det hjärterum".... Hoppas att de snart får nya egna hem. Berättar mer om dem när de kommit hit imorgon

Onsdag

Igår fortsatte jag att utforska huset. Det finns många ställen att gömma sig på . Dessutom en massa fönster! Det är jättekul att sitta och titta ut på allting som händer där ute. Favoritfönstret har ett fågelhus strax utanför! Åhhhh Tänk om man kunde ta en! Bara en, det skulle väl inte märkas? Det fins ju så många.. Nej jag tror jag går och lägger mig en stund på det nya favvostället.( Tycker att jag matchar bra mot kudden) Nej typiskt. Nu kommer Sigge och stör också!

Tisdag

Igår hade jag inte tid att blogga.- Jag släpptes lös i huset för första gången. Det var mycket att utforska. Jag smög runt och kollade in varje liten vrå. Dessutom fick jag möjlighet att lära känna de andra katterna lite bättre. Förut hade vi ju bara nosat på varandra genom gallerdörren till "mitt" rum.

De var ganska reserverade mot mig. Höll sig på sin kant, och fräste om jag kom för nära. Ja inte Sigge förstås. Han får man passa sig för! Sigge är en "kattunge" på ca 7mån- och JÄTTEbusig. Han ligger och lurpassar lite var stans så det gäller att passa sig! Men det är en snäll katt, bara som sagt var väldigt busig.

Jag hittade också ett väldigt mysigt ställe att ta igen mig på igår. På Johannas,dottern i husets säng. Tänk vilken lycka för en liten djurhemskatt att ha en alldeles egen dubbelsäng att ligga på !När jag tänker på det så tror jag att jag går dit och lägger mig en stund. Gäsp...

Söndag.

Hon är fortfarande lite förnäm av sig Lotta. Men igår kväll pratade vi lite om branden som vi båda var med om på katthemmet ifjol. Det var jätteläskigt med all rök och alla brandmän som kom och skulle rädda oss. För min del blev jag infångad och satt i en bur tillsammans med några andra katter. Sen fick vi "bo" några dagar i en annan del av byggnaden tills all rök vädrats ut. Men Lotta hon blev så rädd att hon smet ut. Eftersom hon är en katt som är jätterädd människor, höll hon sig undan när de var ute och letade efter henne. Hon berättar att det var väldigt kallt och otäckt, det var ju november månad med snö på marken. Men hon blev ju allt hungrigare så hon sökte sig tillbaka mot katthemmet. Där hade Roger, som jobbar där, ställt ut mat på trappan. Så varje natt när det blev tyst och lugnt gick hon dit och åt. Personalen på djurhemmet såg att det försvann mat så en kväll ställde de ut en kattfälla med mat i. Lotta såg ju att det var något annorlunda, men eftersom hon ju var ganska hungrig- kröp hon in i den. Fångad! Lotta satt där nån timme och tyckte hon varit ganska korkad som gått på ett sånt enkelt knep. Men så kom då Gunilla och bar in henne i värmen igen. JÄTTESKÖNT!

Ja Lotta har varit med om ett och annat så hon har väl rätt att vara lite reserverad...

Nej nu kommer det några människor. Då blir jag kliad -Skönt!

Lördag.

Hon börjar lukta lite bättre nu Lotta! Hon ligger mest i fönstret och sover/ gottar sig i solen. Lite snorkig verkar hon vara. Fräser och står i om jag närmar mig henne. Men det kanske hon gör för att hon är lite osäker, precis som jag...

Hej igen!
Jag måste berätta en viktig sak! Jag har fått en kompis! Hon är svart och vit och heter Lotta. Hon verkar väl ok förutom att hon luktar rätt så illa. Hade lite problem med att åka bil, om ni förstår vad jag menar...Ska försöka få in ett foto på henne i morgon

Idag tänkte jag fortsätta min berättelse; Hela första veckan här höll jag en låg profil. (man vet ju inte vad det är för typer man hamnat hos) Men jag insåg ju att de var ganska okay. Det var mycket större plats att springa på , så jag tog igen tiden jag suttit i bur! Lite ensamt är det, men ganska skönt också .Men.- Flera ggr om dagen kommer människorna som bor i huset in till mig. Då ska det klappas :(. Jag tycker att det är ganska onödigt, tycker att människor är ganska läskiga. Men de här verkar ju ganska okay, nåja jag brukar krypa in i min "igloo" för att göra det lite svårare för dem, he he. Ibland så fräser jag också åt dem litegrann, men de är ju inte så lättskrämda. De klappar mig ändå. Och ska man vara ärlig så är det ganska skönt att bli kliad, speciellt på magen..

Muffins

Hej !

Jag är en hittekatt som bott på ett katthem jättelänge!

Förra veckan fick jag flytta till ett sk" jourhem". Kan ni tänka er vad läskigt det var! Först blev jag instängd i en liten låda med små hål i( transportbur) sen bar de mig genom dörren som man inte får gå igenom.Bakom den var det jättestort! Det luktade konstigt och var ganska kallt. Det var jättemånga ljud och mycket att titta på. Efter en alldeles för kort stund i detta stora( ute i friska luften) lyftes jag in i en lite större bur med hjul på, de kallar det visst bil, sen började den låta konstig och RÖRA på sig! Jag var naturligtvis jätterädd, men eftersom man är en liten tuffing om jag får säga det själv, så låg jag bara med dunkande hjärta och såg cool ut..

Efter vad jag tyckte var en evighet så stannade bilen. Man lyfte ut mig till det där stora rummet med konstiga, härliga dofter igen. Men bara för en kort stund, sedan gick vi in i ett nytt hus. Jag fick ett alldeles eget rum, bara det är ju ganska läskigt eftersom jag aldrig bott ensam förut. Men dörren har iaf ett nät så att jag kan se de andra som bor där.

Nej nu slutar jag för idag, det är dags för en liten tupplur. Man blir ju trött bara av att tänka på vad jag gick igenom den dagen. Fortsättning följer..